Jag har inte har inte haft det lättaste livet som folk tror.

Nu hade jag tänkt att jag skulle skriva om mittl liv som liten tills nu .

 

Jag föddes den 22 december 1993 på Luleå BB :)

Mina föräldar heter Dan Carlèn och Maud Aspenfjäll.

Jag föddes med akut kejsarsnitt på grund av att min puls gick ner :(

 

Jag var inte kanske den bästa ungen precis och det verkade inte så.

 

För den 1 juni 1995 föddes min lillebror .

När jag var liten så såg alla upp till mig .

Åhh Madeleine har lärt sig gå och prata .

Och den personen jag såg mest upp till det avr min finaste och moster <3

Jag bodde med båda mina föräldar ända till jag var tre år ungefär

sen flytta jag till jour familj i Luleå .

Jag växte upp I Luleå.

Sen när jag skulle fylla fyra år .
Så flyttade jag och min lillebor till en fosterfamilj i Boden.

Åren gick jag och min lillebror blev större och större.

 

Sen så hade våran mamma hittat en kille som hon var förälskad i.

Hon flyttade ihop med honom.

 

Vi var hos mamma  varanan helg.

 

Våran Pappa träffade vi inte så ofta eftersom han hade flyttat till Halmstad och skaffat en ny fru .

Så en helg så var vi hos min mamma jag och min lillebror satt och spela på datoron så fick mamma ett telefonsamtal av våran pappa att vi hade fått en lillebror .

Den 14 april 2002 föddes min andra lillebror .

Jag hade alltid vela ha en lillasyster så det första jag sa till min pappa var när jag fick prata med han vara att jag vill inte ha någon lillebor jag vill ha en lillasyster .

 

Åren forstatte och gå .

Så när jag och min lillebror hade bott i Boden 10 år så betstämde vi oss för att flytat hem till våran pappa.

Så flyttade till Halmstad till våran pappa och hans fru puls våran lillebror.

 

Ända sen jag var 6år gammal har jag gått på BUP och gjort en massa utredingar på grund att jag har väldigt

hemskt humör när jag visar den sidan till .

När jag blev äldre så fikc jag diagnosen Lätt utvecklingsstörnigen men jag förstod inte vad det innebar så jag brydde mig inte så mycket om de.

 

Men när jag började förstå vad innebar så blev mitt liv en helt annan värld.

Som sagt flyttade jag och min lillebror till våran pappa i Halmstad.

Jag hade fortfarande mina utbrott som jag hade haft ända sen jag avr liten.

Det gick ett bra tag men så blev jag så agressiv att min pappa inte klara av mig .

Så han kontakde soc och begärden ren förflytting på mig ganska snabbt.

Så jag fick flytta till en jourfamilj.

Jag hade börjat skolan det var väldigt tufft att gå i en vanlig klass när jag hade gått i särskolan sen 3an.

Trivdes inte alls jag blev mobbad och utstött.

Sen när jag hade bott hos den hära Jourfamiljen nårga måndaer så flyttade jag till en fosterfamilj .

Jag trivdes inte alls där på grund av att det var så långt av stånd till stan jag ville komma närmmare stan för att jag någon skulle kanske få kompisar..

Så då flytatde jag till en annan Jourfamilj och där bodde jag kanske tre-fyra månader innan jag fick flytta tilll en fosteerfamilj .

Den hära familjen var helt underbara .

Jag var ensam fosterbarn där .

Dem hade två barn.

Jag hade världens finaste rum det var mitt dröm rum sånt rum som jag alltid hade velat ha.

Jag trivdes hur bra som helst hos dem puls att jag fick börja särskola.

Började på sturegymnasiet på hotel och resturang men jag gick där i två månader sen så ville jag gå något annat eftersom jag inte trivdes med de.

Jag fick ledigt från skolan några dagar sen så fick jag opch min fostermamma åka till skolan och hälsa på  iden nya klassen jag skulle börja i :)

Jag blev kär i en kille .

Sa till min fostermamma han ska jag bli ihop med.

Sen börja jag i den klassen det fanns hur många fina människor som helst i den klassen och puls världens bäsat lärare :)

Jag tribdes jätte bra i den klassen puls at jag blev ihop emd den killen som jag var kär i .

Vi gick på samma pogram.

Åren gick och jg blev större och mer mognare.

Jag var i den dära perioden att jag ville ha sex för första gången och jag hade ju kille och så jag bestämde mig för att gör de med han.

Jag älskade verkligen honom :)

Vi var ihop i 6 måndader och två verckor sen ås vill han inte mer så han dumpade mig på stan.

Jag hade jätte starka känslor för han.

Så när han hade sagt att det var slut mellan oss så förstod inte jag att det var på allvar .

Jag börja gråta och ville abra ta livet av mig ringde min fostermamma och bara grät och grät .

Hon kom och hämta mig vi åkte hem och hon tröstade mig och sa att det finns miljoner med killar.

Vi åt god mat hela familjen ..

Sen börja jag inse att han kanske ändå inte vrr rätt kille för mig .

Jag försökte släppa han men det var så himla svårt.

Sen efter att jag hade bott i Halmstad bestämde jag mig att flytta upp till Boden .

Så ajg flyttade upp till fosterfamiljen som jag och min lillebror hade bott hos när vi var små,

Min lillebror bodde kvar i Halmstad hos våran pappa.

Jag bodde hos dem .

Sen vill jag flytta till egen lägenhet och plus att jag inte hade gått färdigt skolan .

Så jag fick börja på Björknäsgymasiet med alla mina gamla klasskamrater som jag hade gått med på mellanstadiet.

Det var jätte roligt .

Sen efter nårga månader så flyttade jag till ett gruppbodende i Boden.

För jag behöver hjälp för att kunna klara av vardagen.

Nu har jag förvaltare som tar hand om mina penagar på grund av att jag inte klarar av att ta hand om dem själv.

Men jag ska visa att jag klarar av detta .

 

Jag har inte haft det så lätt med killar sen det tog slut mellan han och mig som jag var ihop när jag bodde i Halmstad .

Har blivit utnyttjad av många killar på grund av att jag inte har kunnat säga nej.

Jag har väldigt svårt att lita på killar,

Men jag har de svårt än i mitt liv.

Mina förläldar bor på skilda håll.

Mamma i Timrå och Pappa i Halmstad .

Så jag träffar inte dem så ofta.

Jag pratar med min mamma dagligen i telefon men inte med pappa .

Jag önskar att man kunde spola båkåt i tiden så man kunde ändra på det liv man haft.

 

Nu vet ni lite om mig .)

 

Men om ni ville veta mer så är det bara att skriva en Kommentar eller två :)

 

Pusshejs / Madeleine